Kommunfullmäktige i februari

18 februari 2005

Under torsdagkvällen (10/2) var det så dags för årets första Kommunfullmäktige. På dagordningen stod ett antal motioner men framför allt en allmänpolitisk debatt om byggandet i Enköping. Förväntningarna var stora från många av ledamöterna. Framför allt de som sitter i Miljö och byggnadsnämnden ville nog få någon form av indikation på hur fullmäktige ställer sig i ett antal aktuella frågor. Hur höga hus ska vi tillåta i centrum? Vilka byggnader ska vi bevara? Var någonstans i stan ska vi bygga?

Först debatterades dock en motion lagd av Lars van Aller (s), ”Social förtur till bostad”, som handlade om samordning av nämndernas behov av bostäder till sina brukare/klienter. Detta var bara en inledande diskussion, motionen remitterades och kommer att återkomma till fullmäktige vid ett senare tillfälle. Ändå blev debatten ganska livlig och kom att handla mycket om det kommunala bostadsbolagets (EHB) roll och ansvar i frågan. Flera ledamöter i oppositionen menade att EHB måste ta ett större ansvar för det som har sociala problem. För Lars-Peter Swärd (m), ordförande i EHB och vice ordförande i Socialnämnden är dessa frågeställningar ständigt aktuella. Han menade att EHB tar ett stor ansvar men att man ytterst måste man ställa sig frågan: ”Vem ska gå först i kön – den som betalar sin hyra eller den som inte gör det?”. Eftersom kommunen inte årligen ger EHB bidrag för att upplåta lägenheter till personer med olika problem så får EHBs övriga hyresgäster betala notan. Är det rättvist? EHB har sedan ett par månader en ny VD som nyligen intevjuades i EnköpingsPosten. Han uttryckte där liknande synpunkter.

När så huvudämnet för dagen kom så var ledamöterna varma i kläderna. Jag hade själv inte tänkt säga så mycket men satt och retade upp mig. Efter den s k debatten om Stadshotellet så upplever jag att alla byggprojekt som diskuteras har smittats av den infekterade stämning som omgärdade den frågan. Lite förenklat så anklagar man varandra för att antingen vilja bevara allt – slott som ruin – eller vilja riva hela rasket och bygga skyskarapor. Jag tycker att det är två helt separata frågor.

1) Vilka hus ska bevaras och hur?
2) Vid nybyggnation – vilken typ av hus ska byggas? Hur högt och var?

Nu blandar man friskt och den vanligaste fuskdebattekniken används flitigt – guilt by association. Om man i ena frågan tyckt på ett sätt så påstås man göra det i alla andra fall under vilka omständigheter som helst.

Jag tycker att vi ska låta Enköping växa vilket betyder att vi måste planera för nybyggnation, både villor och flerfamiljshus. Det är tyvärr ett faktum i Sverige idag att byggmarknaden är sjuk. Kartellbildning och protektionistiska fackföreningar gör att kostnaderna blir skyhöga. Detta får i slutändan alltid kunden betala vilket gör att det inte lönar sig att bygga t ex hyreshus med för få lägenheter. Hyreskostnaden blir så hög att ingen vill bo där. Det måste gå att hitta lösningar så att folk har råd att bo och att vi kan bevara gamla, fina byggnader. Detta utan att ägna sig åt pajkastning.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: