Westerlundska gymnasiet och regeringens skolpolitik

29 december 2005

EnköpingsPosten skrev för några veckor sedan om det stora antalet avhopp från Westerlundska gymnasiet. Den socialdemokratiska oppositionen i Enköping var inte sena att utmåla Utbildningsnämndens stora problem att hålla sin budget de senaste åren (men lägligt blundade man för årets positiva resultat) som det stora problemet. Mer pengar löser alla problem, menade man som vanligt. Det EnköpingsPosten och oppositionen inte sa var att avhoppen har ökat i hela Sverige och då blir det lite mer komplicerat.

1992 genomförde socialdemokraterna i riksdagen den s k gymnasiereformen som innebar att alla program (begreppet ”linjer” försvann) skulle ge allmän behörighet för studier på högskola och universitet, även de praktiska utbildningarna. Det resulterade i att alla program blev treåriga och för de praktiska inriktningarna med ett betydligt större inslag av de teoretiska ämnenena svenska, engelska och matematik.

Nu ser vi resultatet. Förutom att man i ett pennstreck förklarade att praktiska färdigheter inte är lika mycket värda som teoretiska så skapade man en gymnasieskola som nu fungerar som en ”utslagningsmaskin för de ungdomar som är skoltrötta” för att citera folkpartisten Jan Björklund.

Det är glädjande att vi den 27 december på DN Debatt kunde läsa att LOs Vanja Lunby-Wedin tillsammans med Lärarnas riksförbund nu totalt dissar det egna partiets gymnasiepolitik och vill upprätta de praktiska utbildningarnas status. Man skulle kunna tro att hon tjuvläst Alliansens skolprogram som dagen efter, den 28 december, även det presenterades på DN Debatt.

Några av de viktigare punkterna i programmet:

  • återupprätta yrkesexamen och inför lärlingutbildningar
  • höj intagningskraven allt efter svårighetsgrad
  • avskaffa på sikt det individuella programmet
  • inför en betygsskala med fler steg

Gymnasieskolan måste bli en skola även för elever som vill jobba med sina händer!

Leave a Comment

Previous post:

Next post: