Den gångna veckan har kungen varit i blåsväder. Det var TV4s Kalla fakta som ”avslöjade” att
- kungen är rik
- kungen har gjort affärer
- kungen har tjänat pengar på dessa affärer
- kungen har skatteplanerat
Det första var knappast ett avslöjande utan snarare ett dramaturgiskt knep att med Jantelagen försätta tittare i det rätta sinnelaget inför det som ska komma. Underbart svenskt.
Att kungen gör affärer är kanske inte så konstigt om kungen har mycket pengar. Det är svårt att inte göra det. Nu är inte jag så insatt i vad som gäller för kungen men jag har för mig att han i egenskap att kung inte får göra vilka affärer som helst men som privatperson har han samma rättigheter som alla andra. Problemet här är naturligtvis att avgöra när han är kung och när han är privatperson. En berättigad fråga, tycker jag.
Det jag däremot funderar på är hur det egentligen står till i Sverige när helt lagliga bolagskonstruktioner och fastighetsförsäljningar ska anses vara något fel. Samtidigt läser jag EnköpingsPosten i lördags en helsida som ska likna konsumentupplysning och handlar om hur jag ska göra när jag säljer en villa för att minimera min fastighetsskatt. När direktörer och kungen gör så heter det skatteplanering men när ”vi andra” gör det så är det sund hushållsekonomi. Dubbelmoral! Här kan man verkligen tala om den kungliga svenska avundsjukan.
