Intresset för de bilder som publicerades i Jyllands-Posten är stort, i alla fall att döma av alla träffar jag får från sökmotorer. Jag skrev för ett tag sedan helt kort om att en tidning i Norge också publicerat bilderna och den artikeln får dagligen massor av besök. De populäraste sökorden verkar vara: profeten Mohammad Mohammed bilder Jyllands-Posten. Många verkar alltså vilja hitta bilderna på nätet.
”Intresset” i den muslimska världen har minst sagt ökat det också. Det är mycket man skulle kunna säga om det. Man får lätt intrycket att hela mellanöstern befinner sig på medeltiden och reagerar på minsta sak för att skapa våldsamheter. Verkligenheten är nog betydligt mer komplicerad. En kombination av stora skaror av lågutbildade människor, minoriteter som verkligen vill piska upp hatstämning mot allt västerländskt och en publicering som verkligen skymfar alla muslimer.
Samtidigt som jag kan känna avsmak för publicistiska tendenser att ”tänja gränser” och ”skapa debatt” – allt i den journalistiska frihetens namn – så är trots allt pressfrihet en av demokratins hörnpelare. Journalister ska ha rätt att publicera smörja. Så kan jag också fundera på hur den lite mer upplysta muslimen tänker om detta, väl medveten om att judar, kristna, amerikaner, Jesus, och andra ”fiender” till islam dagligen porträtteras exakt på samma sätt i dagstidningar, tv-sändningar och till och med skolböcker i de ländar där man nu marscherar på gator och torg.
Jag undrar hur en muslim skulle reagera på en bild föreställande profeten i ett homosexuellt sammanhang med exponerat könsorgan och allt. I Sverige går inte alla kristna ut på gator och torg och attackerar folk och egendom när sådant händer. Vi skriver snällt vår insändare några veckor och sedan är det över. Ilskan riktas heller inte mot regering eller ens den konstnär som skapat ”verket” utan mot dem som tillåtit publiceringen och platsen för publiceringen. Jag pratar givetvis om Ecce Homo-utställningen som ställdes ut i Uppsala domkyrka med ärkebiskop K G Hammars välsignelse.
