Jag såg igår kväll programmet ”Bögfaktorn” på Sveriges Television. Det var ett program i en serie som behandlar riksdagspartierna inför valet i höst. Mitt intryck är att det handlade förvånandsvärt lite om Kristdemokraterna. Det handlade mer om sympatisörer till partiet som vill att partiet ska agera mer på den religiösa spelplanen. Att Åke Green fick stort utrymme har jag normalt sett inget emot då det handlar om yttrande- och religionsfrihet men det här programmet skulle handla om partiet Kristdemokraterna och då ser åtminstone inte jag kopplingen. Det framstod för mig snarare som ett försök att smeta ut det hat och förakt som som Åke Green fått utstå på Kristdemokraterna. Försöket var dock så flagrant att den någorlunda insiktsfulle tittaren själv kunde avgöra vad som var fakta och vad som var ”guilt by association”.
Många i partiet har med spänning och inte så lite oro väntat på programmet. Lena Scherman, reportern bakom programmet, startade sitt arbete för över ett år sedan och hon har tillsammans med sin fotograf setts på ett antal kristna evenemang som inte hade det minsta med partiet att göra. Nu när jag sett programmet tycker jag att det var ganska harmlöst och inte speciellt sensationellt. Lite tråkigt bara att det inte handlade mer om vad partiet gör och inte om vad det inte gör.
Det mest intressanta, när bögvinkeln avklarats, tycker jag var i slutet då det handlade om religionens plats i politiken. Idag är nog de flesta överens om att man inte ska föra in religion i politiken men man måste också tala om vad man menar med det. Att jag har en kristen livsåskådning och är politiskt engagerad innebär helt naturligt att mina värderingar och min syn på samhället speglas av det. Det är inte märkvärdigare än att en annan politiker präglats av andra miljöer. Det är naivt att tro att vi som människor lever i en värdeneutral omgivning. Det upprör mig enormt att varje gång en kristdemokratisk politiker uttalar sig i en fråga som uppfattas som politiskt inkorrekt så ska denna genast misstänkliggöras och stämplas.
Man får heller inte glömma att de flesta partier startades av en grupp människor med ett särintresse för ögonen. Arbetare, bönder och i Kristdemokraternas fall – frikyrkliga. Partierna har sedan dess utvecklats men Kristdemokraterna som är det nyaste av dessa partier har fortfarande delar av sina sympatisörer som inte skiljer på religion och parti. Jag menar att det är otroligt viktigt att skilja på t ex den kristna tron och på den kristna värdegrunden. Den kristna värdegrunden utgör fundamentet i hela västvärldens kultur och lagstiftning. Mitt resonemang i den här frågan ska jag utveckla vidare senare på annan plats på min hemsida.
