Igår sändes Dokument inifrån: Femini(s)terna, SVTs dokumentärserie om partierna inför valet. Tyvärr så gick VM-finalen i hockey samtidigt på TV3 så man fick ju prioritera (manligt? ;) – hockeyn. Lyckligtvis så lades programmet upp på SVTs hemsida direkt så jag kunde ändå se det i går kväll.
Programmet ”avslöjade” någonting som stått klart för många under lång tid. Feminist- och kvoteringsivern har svagt stöd inom partiet ute i landet. Om man inte förenas i fördelningsfrågor så skulle partiet med stor sannolikhet splittras i värdefrågor, t ex inom familjepolitiken. Detta gav Per Kågesson (s) uttryck för när han ställde upp i ett Kristdemokratiskt 1 maj-tåg i Uppsala till förmån för valfrihet för barnfamiljer.
Programmet visade också att det är högutbildade och välavlönade kvinnor, gifta eller sammanboende med likaledes högutbildade och välavlönade män, som vill kvotera föräldraförsäkringen som ett sätt att åstadkomma jämställdhet. Det framgår med all önskvärd tydlighet att man har svårt att sätta sig in i andra kvinnors situation och förlika sig med tanken att det faktiskt finns kvinnor som inte tycker som dom, som faktiskt vill vara hemma med barn. De är i stället inne i den ”manliga” karriären och behöver hjälp med att klara både jobb och familj.
Tydligast blir det när Mia Päärni, socialdemokrat och aktiv i nätverken Avantgarde och Rebella, förklarar att hon nyligen fått ett jobb som ekonomichef på ett företag:
Mia: Jag kan inte gå ner i arbetstid som det ser ut nu. För då måste jag nästan ha ett annat jobb. Det är lite det som är det svåra. Man får ju välja hela tiden. Mitt val blir att ta ett mycket mindre kvalificerat jobb där jag inte har det ansvar jag har idag och just nu känner inte jag att jag är beredd att gör det.
Reportern: Men det är vad karlar har sagt i alla tider? Jag har såndant ansvar att jag kan inte gå ner i arbetstid.
Mia: Ehh, he he. Ja, men jag känner att så länge det funkar så kör jag så här.
Solveig Andersson är en socialdemokrat som på kongressen nyligen argumenterade för att valet ska ligga hos kvinnorna själva.
Solveig Andersson: Man måste inse att små barn är människor. Det är inga prydnadssaker som ska finnas men som ska sköta sig själva på något vis. Skaffar man i ett förhållande barn så måste båda kunna avstå någonting under en viss tid för att ta hand om detta barnet. Det räcker ju om du skaffar en hundvalp, de kanske skulle träna på det först. Den kan de ju i alla fall sälja när det blir för besvärligt.
Mia sätter fingret på det egentliga problemet, att kvinnor har svårare att få välavlönade och ansvarsfulla jobb, men vill lösa det genom att diktera för familjer hur man ska lösa omsorgen om barnen. Hon vet nämligen att en kvinna som tillsammans med sin man gör ett medvetet val att vara hemma med sitt barn inte vet sitt eget bästa och vill ta över det beslutet.
Här har vi enligt min mening kärnfrågan: det måste bli lättare att kombinera familj och karriär – för kvinnor och för män. Ett exempel på hur detta kan ske är genom att införa subventioner på hushållsnära tjänster som barnpassning, städning och tvättning i hemmet. Har ni tänkt på att staten (d v s enpartistaten) subventionerar traditionellt manliga hushållstjänster? Finns det sådana, undrar ni måhända? Jag tänker på det s k ROT-avdragen (ROT = reparation, ombyggnad eller tillbyggnad) som man kan få göra i samband med investeringar i den egna villan. Dessa avdrag infördes för att stimulera byggmarknaden, traditionellt manlig arbeten. Dessa arbeten är fina och värda att subventionera. Att putsa fönster och dammsuga hemma hos någon annan anses paradoxalt nog som fult eftersom man tar jobbet från en hemmafru (eller hemmaman). Obegripligt. Förmodligen argumenterar man så att männen ska inte ändra sina värderingar genom att kvinnorna konkurrerar om jobben på arbetsmarknaden på lika villkor utan genom att tvinga hem männen i föräldraledighet för att bereda plats för kvinnorna. Ett sort friårsresonemang alltså.
Karl-Petter Thorwaldsson (s) utredare av föräldraförsäkringen lät under utredningen undersöka mäns och kvinnors beteende:
Man har ju förutfattade meningar själv. Jag trodde att det var männens utgångspunkt som bestämde hur mycket föräldraledighet han tog. Det visade sig under utredningen att det är mammans beteende som avgör hur mycket föräldraledighet pappan tar. Där hade jag fel.
Sedan hade jag också en teori om att det var arbetsgivarens inställning som styrde och där visade utredningen att där hade jag också fel utan det är traditionella könsrollerna som styr hur mycket ledighet mammor och pappor tar.
