Centerpartiet presenterar idag en rapport om partiets förslag på området hushållsnära tjänster. Rapporten tar bl a Finland som exempel där reformer på området skapat jobb, både stora och små, över hela landet. Man har också beställt en opinionsundersökning från TEMO på området. Den visar t ex att 64% av LO-medlemmarna och 69% av barnfamiljerna tycker att subventionerade hushållstjänster är ett bra eller mycket bra förslag.
Alltså, ett förslag som skapar jobb och som är efterfrågat. Vad är då problemet? Göran Persson tyckte att ”folk kan städa efter sig själva” men andra förslag för att skapa jobb hade han inte. Det skulle konjunkturen ordna, menade han.
Rapports inslag om frågan fokuserade på att ensamstående låginkomsttagare inte kommer att ha råd, även om det subventioneras. Det är förvisso sant att låginkomsttagare generellt sett inte har råd med saker och ting men frågan är om det då är rättvist att de ändå ska vara med att, via skatten, subventionera dessa tjänster? Dat kan naturligtvis diskuteras lika väl som man kan diskutera allt annat som låginkomsttagare är med och finansierar men inte kan utnyttja. Finessen med förslaget är givetvis att det finansieras genom att det skapar nya jobb med minskade kostnader för a-kassa och ökade momsintäkter som följd. Att det ger nya jobb är bevisat i Finland och varför skulle det inte ge samma resultat i Sverige?
Ni kommer väl ihåg de fyra LO-förbundsordförandena på DN-Debatt förra hösten, ”S måste ompröva inställningen till hushållsnära tjänster”?
