Så var det det äntligen klart. Jo, jag tycker faktiskt att det är skönt att valrörelsen är över alldeles oavsett resultatet. Att resultatet blev som det blev gör inte saken värre.
På riksplanet får vi det så länge efterlängtade maktskiftet. Det var inte än dag för tidigt och när man hör vänsterkommentarer om hur Sverige nu kommer att sjunka in i dimman och hur illa ute Sverige nu är fårstår nog alla att det maktfullkomliga partiet Socialdemokraterna behöver kliva tillbaka. Jag har inte hört om Ulvskog, likt 1991, tycker att det känns som en statskupp att ha förlorat men det skulle inte förvåna mig. Det skulle i så fall ytterligare illustrera hur viktigt det var att vi fick en ny regering. Lars Ohly hade uppenbarligen svårt att dölja sin besvikelse när Marie Söderqvist kommenterade vänsterns resultat i 4-ans morgonsoffa.
I Enköping förstärktes den borgerliga alliansens majoritet. Under den mandatperioden har det varit endast ett mandats övervikt, 26 – 25, men detta förstärktes nu till 28 – 23. Egentligen 28 – 22 då det sorgliga inträffade att Sverigedemokraterna röstades in och fick ett mandat. Alla partier hade dock innan valet deklarerat att inget samarbete var tänkbart med SD.
Moderaterna går starkt framåt och käkade upp delar av alla andra borgerliga partier. Kristdemokraterna tappade ett mandat och har nu två. De övriga borgerliga partierna tappade också, Centern från tolv till elva och Folkpartiet från fyra till två. Trots att Socialdemokraterna tappar nästa fyra procent, från 36.4% till 34.6%, så får dom ändå behålla sina 18 mandat vilket kan verka lite konstigt. Det beror på sättet mandaten beräknas (den s k jämkade uddatalsmetoden) som är en metod som gynnar stora partier.
Om jag inte har helt fel ska personrösterna vara färdigräknade i morgon onsdag. Det ska bli spännande att se vilka som tar plats i kommun, landsting och riksdag.
