Nu är det snart två veckor sedan införande av vårdnadsbidraget beslutades i Enköpings kommunfullmäktige. Debatten kan ses här (ärende 6, mitt första anförande ca 4 min in i filmen).
Idag har jag en insändare i Enköpings-Posten (ej online).
Nu är det klart att även Enköping inför vårdnadsbidraget. Som den som ursprungligen la förslaget i november 2005 är jag naturligtvis extra glad. Mest glädjande är dock att föräldrar nu får ytterligare en valmöjlighet när familjesituationen ska planeras.
För en möjlighet är det – inte ett tvång. För den som inte vill eller kan använda sig av ett vårdnadsbidrag förändras inget. Föräldraförsäkringen är fortfarande världens mest generösa. Enköpings kommun erbjuder fortfarande barnomsorg med en subvention på över 100000 kr per år. I det perspektivet är vårdnadsbidragets 3000 kr per månad eller 36000 kr per år fortfarande en orättvisa mot dem som vill ordna barnomsorgen på annat sätt.
Kritiken mot vårdnadsbidraget finner jag märklig. Mest högljudda är de som hävdar att bidraget är en kvinnofälla. Om det kan man säga mycket men bara inställningen att de som prioriterar sina barn även om det innebär stora ekonomiska uppoffringar skulle gå i en fälla säger mer om kritikerna än föräldrarna. Min övertygelse är att föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn även om föräldradagarna tagit slut har tänkt igenom sitt beslut mycket noga. Dessa föräldrar förtjänar politikers stöd – inte förakt.
Varför är då mammorna hemma längre än papporna med sina barn? Jag kan inte säga att jag vet säkert men förutom rent biologiska förklaringar som t ex amning så jag tror inte att det i första hand beror på att papporna. Jag tror att mammorna ofta vill vara hemma. Resultatet har hur som helst blivit att statistiken uppvisar stora skillnader mellan kvinnor och män. Innebär detta med automatik ojämställdhet? Jag tycker inte det. Om man i ett förhållande kommit överens om en fördelning av föräldraledighet, hushållsarbete och allt annat som livet ställer oss inför och båda är nöjda och upplever att man delar bördorna lika, då är man väl jämställda? Ojämställdhet uppkommer då den ena parten upplever sig dra ett tyngre lass eller inte ha samma inflytande över besluten. Jag tycker att den som hävdar motsatsen måste kunna peka ut vilka kvinnor som man tycker gjort ett felaktigt val.
Finns då inga problem med att vara hemma med barn länge? Jo visst. Man halkar efter i löneökningar och pensionen kan påverkas. Så låt oss då ändra på detta, men inte på bekostnad av föräldrars frihet att fatta egna beslut. Frågan är vad som är viktigast, ska vi i första hand se tid med barnen och föräldrars rätt att själv bestämma som överordnat eller är det andra frågor som ska styra? För mig är svaret enkelt. Varken arbetslinje, jämställdhetsiver eller någon annan fråga kan för mig vara viktigare än att ge föräldrar ytterligare möjligheter att lösa sin familjesituation utan pekpinnar, förakt eller tvång från politiker.
Mikael Bergman (kd)
