Via Dagens ledarblogg hittar jag Göran Rosenbergs krönika i tidningen Journalisten. Texten inleds:
Det är kanske mycket begärt av journalistiken att den ska förstå ekonomiska kriser, än mindre förutspå dem, men kanske inte så mycket begärt att den ska förstå sin egen roll i dem.
Och vidare…
Under ett kaotiskt krisförlopp i hela samhället med inslag av systematisk ryktesspridning kan paniska nyheter dock få ett större genomslag. ”Din bank hotas av konkurs” får under sådana omständigheter inte vara en lättköpt nyhet, eftersom själva nyheten skulle kunna framkalla konkursen.
Just så. Den så högt värderade konsekvensneutraliteten har blivit någonting att gömma sig bakom då jakten på tittar-, lyssnar- eller upplagesiffror drivit på hysterin. Likt sportreportrarnas förutsägbara fråga ”hur kändes det?” rapporterar man alltmer ensidigt. I stället för att reflektera över orsak och verkan väljer man den enkla vägen. Oneliners från folk på gatan får illustrera inslag och upprörda anställda i problemföretag blir talespersoner för kritiken mot giriga direktörer.
Ok, vi har fått den vinkeln nu. Ta nästa! När ska media försöka sig på en annan vinkel? När ska man försöka förklara krisen och ge den ett ansikt som folk förstår? Det är förstås enklare att agera megafon och när den självuppfyllande profetian infrias klappa sig själv på axeln. Kudos åt Göran Rosenberg som ändå tar upp frågan i den egna facktidningen.






{ 4 comments… read them below or add one }
Intressant! Jag gick idag och tänkte på om inte rekryteringen till journalistkåren har vissa likheter med lärarkåren. Det är ju inte så att de mest genomtänkta eleverna står och väljer mellan Handels KTH Juristlinjen å ena sidan eller möjligen Lärare, journalist å andra sidan. Undrar om journalist kårens iq har sjunkit på samma sätt som lärarkårens?
Känns bra att byta branch:)
Så du byter för att få upp ditt IQ eller? :-D
Nej jag vill bara dra mitt strå till stacken för att höja medelvärdet hos lärarkåren genom att sluta!
Ha ha!!!