Har Kristdemokraternas ”experiment” nått vägs ände? Det frågar sig Roland Poirier Martinsson på SvDs ledarsida och han har en hel del poänger. Förutom att berömma partiets struktur och ledarskap menar han att partiet borde överge metoden (”experimentet”) att utforma partiprogrammet efter frikyrkoväljare. Han sammanfattar den kristdemokratiska politiken ganska träffande:
alkohol är farligt, höj biståndet, pacifism är rätt, Anders Wijkman, värna gamla, familjen är viktig, undvik abortdebatten.
Själv instämmer jag i ungefär hälften av detta. De som hört mig i Enköpings kommunfullmäktige skulle nog inte beteckna mig som en kristdemokrat på vänsterkanten. Om jag skulle tvingas sätta en etikett på mig själv skulle den snarare bli ”värdekonservativ med dragning mot marknadsliberal”. Som ”frikyrkogräsrot” kan jag definitivt identifiera mig som tillhörande partiets grupp av kärnväljare – och jag håller delvis med Martinsson. Jag tror i och för sig inte att dagens partiledning sneglar i första hand på vissa väljargrupper när strategierna ska läggas upp. Däremot har den kraftiga moderata trianguleringen mot mitten totalt ritat om den politiska kartan. Sakområden som tidigare samlade värdeorienterade väljare har nu övergetts av moderaterna och jag menar att kristdemokraterna här har en unik möjlighet att gå från att vara en 4-6%-parti till att permanent etablera sig som ett 10-12%-parti. Inte genom att radikalt förändra vår politik utan genom att (återigen) lyfta traditionella frågor. Eller som Martinsson uttrycker det:
Men ute i landet finns det många väljare som intuitivt känner att det finns ett kluster med familjen först, låga skatter, starkt försvar, fri skola, personligt ansvar, färre aborter, nej till dödshjälp, fri företagsamhet, lag och ordning, religion är viktigt, samhällsinstitutioner bör vårdas och – varför inte? – förbud mot tv-reklam med sex och våld före 20 på kvällen.
Från att vara ett parti som i stort sett enbart förknippas med ”mjuka” frågor så har vi nu en unik möjlighet att etablera oss som ett parti som sätter värdefrågor högt upp på dagordningen.
