Rubriken känns igen, närmast plankad från socialdemokraten Erik Laakso, men det klassiska linje 3-alternativet från 1980 års folkomröstningen i ny tappning är verkligen välkommen – av flera anledningar.
Jag minns hur jag år 1980 var väldigt aktiv valarbetare för linje 3 i Munksundsskolans kärnkraftsval när jag gick i 3:an. Vi vann en jordskredsseger. Man kan kanske fundera en stund på hur mycket vi egentligen förstod men kul var det, jag hade samlat massor av knappar.
Gårdagens beskedet att Alliansen nu har en uppgörelse i frågan är mer än välkommen. Inte nog med att det är en potentiell valvinnare, det är enligt min mening en nödvändighet. Ingenting vi känner till idag slår kärnkraften i effektivitet och renhet – om allt går bra. Baksidan är naturligtvis avfallshanteringen och riskerna vid olyckor.
Mitt eget partis besked i förra veckan var uppenbarligen första steget i lanseringen av den historiska överenskommelsen. Om jag var sosse skulle jag vara mycket orolig nu, med vänner som (v) och (mp) behövs verkligen inga fiender i den här frågan. Men det där med valvinnandet, Mona Sahlins debattartikel i Svenska Dagbladet gör nu att frågan om svensk industris konkurrenskraft och energibehov hamnar i nytt ljus. Vad mer än floskler kan Sahlin leverera?
PS: Missa inte SvDs Sanna Raymans lysande sågning av LOs rapport “Den svenska maktelitens inkomster“.
{ 2 comments… read them below or add one }
När det gäller det använda bränslet så har vi ju en kärnavfallsfond som skall finansiera rivningen av kärnkraftverken och slutförvaringen av det använda bränslet. Enligt den senaste föreliggande årsredovisningen uppgår fondens tillgångar till 40 miljarder kronor. Varje år betalar kärnkraftsindustrin in några hundra miljoner. Således betalar den generation som använder sig av kärnkraften de framtida kostnaderna. Sedan skall man ju heller glömma att kärnkraften ger oss ett rikare samhället och därför får de framtida generationerna ett bättre samhälle.
Ja, vi är helt överens. Håller dina polare med?